2013. augusztus 22., csütörtök

6000 km. lakóautóval – Hazafelé (hatodik rész) // 600 mil med husbil – På vägen hem (sjätte delen)

Első németországi megállónk Landshut volt. Hol máshol keresse az utazó a kempinget, mint a Campingplatzon? És nem csak ebben tűnt ki az ottani szállásunk. A délutáni órákban érkeztünk, kapu zárva, a sorompó leengedve, csendes pihenő 12 és 15 óra között. Gondoltuk, leparkolunk a kemping előtt, majd  háromkor behajtunk. Erre végül nem került sor, mert a házinéni rögtön beengedett minket azzal, hogy három óra után majd elintézzük a papírokat. Maga a kemping nagyon tetszett, utunk során ez volt a legolcsóbb és egyben legjobban kialakított szállás, kedves személyzettel.
Landshut óvárosában mindenképp érdemes sétát tenni. A vár, a díszletszerű, kis házak, a városháza és a folyóparti, hangulatos éttermek szemet gyönyörködtetőek.





Következő nap Nürnbergben pihentünk meg, de ez nem ment olyan egyszerűen. Eredeti tervünkben Erlangen szerepelt (Nürnbergtől kb. 20 km-re, északra), de pofátlanul ismét a csendes pihenő kellős közepén érkeztünk meg a kempinghez. A személyzet tagjai egyhangúlag rázták a fejüket, hogy oda ugyan háromig be nem hajtunk. Ezek után nem is akartunk. Inkább visszaautóztunk Nürnbergbe. A dugóban araszolva elég lassan haladtunk, de így nem volt gondunk a csendes pihenővel: három előtt néhány perccel érkeztünk a kempinghez. És pontban tizenöt óra nulla - nulla perckor megnyittatott, mi pedig bejelentkeztünk.

A szállásunk az úgynevezett dokumentációs központ (Dokumentationszentrum) közelében volt. Ez a centrum tulajdonképpen nem más, mint a náci Németország történetét bemutató múzeum. A részletes kiállítás szemléletesen vezeti végig a látogatókat a történelem ezen szakaszán, különös tekintettel Nürnbergre. Ugyanis a múzeum épülete azon a területen fekszik, amelyet a náci párt sajátított ki propagandacélokra és Reichsparteitagsgelände néven vonult be a történelembe. Mára az egész vidék amolyan fél-szellemvárossá vált. A mesterségesen kialakított Große Strasse azaz "Nagy utca" autóforgalma elenyésző. A múzeumot a Kongresszusi központban alakították ki, a kiállítás részeként megtekinthetjük az épületet is.

Továbbsétálva a parkban megtaláltuk a Zeppelin-mezőt. Albert Speer tervei alapján építették be a területet. A lelátókkal körbevett főtribün egyértelműen politikai célokat szolgált, Hitler itt tartotta a beszédeit a széles tömegeknek.
Ottjártunkkor éppen amerikai futball edzés folyt a helyszínen.


A náciknak pontos tervei voltak a területtel, de már nem volt idejük a megvalósításra. Azóta vásári épületek és stadion épült az üres telkekre, immár ideológiamentesen.

Nürnbergben járva természetesen helyi különlegességet ebédeltünk: nürnbergi kolbászokat savanyúkáposztával és pereccel. Ennek a "gyorsított" változata a három kolbász egy zsömlében, amit a helyiek drei im Weggla néven szoktak kérni a gyorsbüfében. Hamar kész, bőséges és olcsó.


Ebéd után átvonatoztunk Erlangenbe, hogy a rekkenő hőséget egy mikro sörfőzde árnyas kertjében vészeljük át. A sörkert neve Steinbach Bräu, aki már járt ott, emlékezni fog a finom sörre, amit ott ivott. Természetesen itt is találkoztunk magyarokkal. A fiúk a városban dolgoznak, egyikőjük műszaki területen, a másik pedig csomagol egy gyárban. Lelkesek és kitartóak. Innen is sok sikert kívánok nekik!






Nürnberg után már nem álltunk meg várost nézni, északnak tartottunk, hogy a rákövetkező nap átkompoljunk Dániába. Terveink között szerepelt, hogy Koppenhágában megpihenünk, de a kemping bejáratánál sorállás(!) volt, így inkább továbbutaztunk Helsingörbe. Miközben vártuk a Svédországba tartó kompot, vetettünk egy pillantást Hamlet várára.





Helsingborgba átérve első dolgunk volt letáborozni a tengerparti kempingben. Este hat és hét óra között különös dologra lettem figyelmes: étel és füstszag keveredése, szöszmötölés, sertepertélés majd minden "porta" előtt.  Igen, a svédek csak egyféle vacsorát tudnak elképzelni jó időben, a szabad ég alatt, ez pedig a grillezés. A tevékenység türelmet és nagy szakértelmet igényel, úgyhogy általában a férfiak végzik, már a viking kor óta. Másrészt viszont az előkészületek (bevásárlás) és az utómunkálatok (mosogatás) többnyire a nőkre hárulnak, mivel szegény férfiak épp eleget szenvedtek a forró grillsütő mellett, úgyhogy jobb, ha leülnek és isznak egy sört.

A grillezés fáradalmait kipihenve vágtunk neki másnap a svédországi szakasznak. Harmadnap léptük át Västernorrland megye határát, ahonnan már csak néhány kilométer választott el bennünket Sundsvalltól. Mikor hazaértünk, a kedves szomszédaink vörösborral és sajttállal vártak bennünket.





Vår första stopp i Tyskland var i Landshut. Vi hittade en camping, alldeles bredvid en plats som hette Campingplatz. Och inte bara därför var campingen så speciell. Vi kom fram på eftermiddag, porten var stängd, bommen var nere, det var eftermiddagsvila mellan klockan 12 och 15. Vi tänkte parkera utanför campingen, och vi skulle åka in klockan tre. Men det gjorde vi inte, för kvinnan vid porten släppte in oss och sa att vi skulle göra administrationen efter klockan tre. Under vår resa var den här campingen den billigaste och en av de bästa vad det gällde faciliteter, samtidigt som de hade trevlig personal.
Det lönar sig att ta en promenad i Landshuts gamla stan. Borgen, de scenografiska små husen, stadshuset och de mysiga restaurangerna vid floden gör en vacker impression för ögonen.

Nästa dag körde vi in i Nürnberg, men det gick inte så enkelt. Vår originalplan var att stanna i Erlangen (2 mil norrut från Nürnberg), men vi var så fräcka att vi kom fram mitt i eftermiddagsvilan. Personalen skakade på huvudet, nej, vi skulle inte alls köra in innan klockan tre. Men vi ville inte göra det heller. Vi åkte tillbaka till Nürnberg. Det tog mycket tid då det var kö på motorvägen, så vi slapp vänta så mycket vid campingen. Klockan femton noll-noll öppnades porten och vi checkade in.

Campingen var i närheten av s k Dokumentationscentret (Dokumentationszentrum). Det är faktiskt ett museet som visar Nazitysklands historia. Utställningen presenterar den här delen av historien detaljerat och målande, från synpunkt av Nürnberg. Museet ligger på en sammanhängande yta som var använt av nazis för propagandamål. Det här området fick namnet Reichsparteitagsgelände. Idag är det en halv-spökstad. På den breda gatan (Groβe Strasse) som användes för parader är det nästan ingen biltrafik.
Museet inrymdes i Kongresshallen som är en del av utställningen.
Vi gick vidare i parken för att hitta Zeppelinfelden. Området var byggt efter ritningar av Albert Speer. Tribunen och läktaren var användes för politiska möten. Här talade Hitler för sina anhängare eller möjligen dit kommenderade.
När vi var där, spelades amerikansk fotboll på området.

Nazis hade exakta planer med området, men de hade inte tid att genomföra dem. Senare byggde man mässhallar och stadion.


Eftersom vi var i Nürnberg, åt vi en lokal specialitet: Nürnberger korv med surkål (Sauerkraut) och kringla. Den här maträttens ”snabbare” version är tre korvar i bröd, som lokalbefolkningen brukar kalla det: drei im weggla. Man kan köpa det på alla korvkiosker. Fort gjort, lagom och billig mat.

Efter lunch åkte vi tåg till Erlangen för att överleva hettan på en skuggig gård på ett mikrobryggeri som hette Steinbach Bräu. Den som har varit där, ska alltid komma ihåg det goda ölet som hade druckit där.
Naturligtvis träffade vi några ungrare. Killarna jobbar i stan, en av dem är ingenjör, den andra var packare. De var entusiastiska och nöjda med sina jobb. Jag önskar dem lycka till!


Efter Nürnberg gjorde vi inga exkursioner mer, körde vi norrut för att åka färja till Danmark nästa dag. Vi planerade en stopp i Köpenhamn, men det var kö(!) utanför campingen, så vi körde vidare till Helsingör. Medan vi väntade på färjan till Sverige, kastade vi en blick på Hamlets slott.

I Helsingborg stannade vi på en camping vid havet. Det hände nånting konstigt där mellan klockan sex och sju: En blandning av mat- och röklukt i luften, folk grejsade på varje plats. Svenskarna kan bara göra en sorts middag när det är fint väder! Grillning! Sysselsättningen krävs mycket tålamod och skicklighet så endast män äro kallade! Detta måste vara en kvarleva från vikingatiden. Å andra sidan är förberedelser (handla mat) och efterarbete (diskning) kvinnans jobb, för de stackars männen blev helt utslitna vid den heta grillen och måste omedelbart sätta sig och ta en öl.

Utvilade efter grillningen, åkte vi norrut vidare nästa dag. Tredje dagen nådde vi gränsen till Västernorrlands län, några få mil från Sundsvall. När vi kom hem, bjud våra kära grannar oss på rött vin och ostbricka.




2013. augusztus 19., hétfő

6000 km. lakóautóval – Az Alpokban (ötödik rész) // 600 mil med husbil – I Alperna (femte delen)

Ausztrián átutazva érdemes megállni Melkben és megnézni az apátságot. Nem lehet eltéveszteni, az épület már messziről látható az útról. A hatalmas, barokk remekmű lenyűgözően hatott rám ez alkalommal is. Bár a máig működő apátság közel 1000 éves történetre tekint vissza, az épület frissen felújított, a környezet rendezett, ahogy Ausztriában megszokhattuk. Az udvarban ingyen sétálhatunk, de a kiállításra és a kertbe belépőjegyet kell váltani. A lenyűgöző, gazdagon díszített templom megtekintéséért nem kötelező fizetni. Ottjártunkkor épp a kórus és a zenekar próbált az esti koncertre, Mozart: c-moll miséje tökéletsen illett a barokk stílusú épületegyütteshez.




Már nagyon vártuk, hogy végre a hegyek között kanyarogjunk, ami hamar be is következett. A sebességkorlátozó táblák szinte kilométerről kilométerre változtak, elég volt az egyiket elnézni és egy szikla mögül előugorva az osztrák rendőr máris lecsapott ránk. A gyorshajtást kár lenne tagadni, de ha már a kezében voltunk, minden mást is ellenőrzött a kocsiban. Mivel tulajdonképpen mindent rendben talált és "rendes embereknek" néztünk ki, így a papírok kitöltése közben már a lakóautóról érdeklődött:
- És meg vannak elégedve az autóval?
- Igen, nagyon jól bevált.
- Nekem is van egy Volkswagen lakóautóm.
- A rendőrök szoktak síelni az Alpokban?
- Igen, kötelességünk.
- Micsoda kemény munka!
- Így van!
És a büntetés kifizetése után nevetgélve, jókedvűen váltunk el tőle.



Admontba érkezve természetesen megálltunk az apátságnál, hogy megnézzük a kolostori könyvtárat. Nem akármilyen látvány tárult a szemünk elé: 70.000 könyv sorakozott a polcokon, témák szerint rendezve, gyönyörű környezetben. Ha arra jártok, ne menjetek el a könyvtár mellett, ne sajnáljátok a 9,5 € belépőt!




Az alpesi tájon továbbautózva szinte észrevétlenül jutottunk át Olaszországba. Csak az ország neve változott meg, a táj jellege nem. Ahogy felfelé kanyarogtunk a szűk, kis alpesi utakon, egyre szebben rajzolódtak elénk a Dolomitok. Megérkezve a kempingbe még impozánsabb volt a látvány. Körös-körül hegyek, mintha a Dolomitok a kemping része volna.






Maga a kemping olyan volt, mint egy oázis. A mosdók és a kiszolgáló helyiségek főúri rezidenciára emlékeztettek. Több étterem állt a vendégek rendelkezésére, de mi inkább magunk készítettünk ebédet: Prosciutto e melone, azaz a sonkás dinnye megfelelő fogás volt, nem is kívántunk mást a nagy melegben. A mutatványt többször is megismételtük, mert mindenhol kiváló alapanyagokat találtunk hozzá.



Mivel még mindig nem volt elegünk a hegyekből, így Innsbruckba utaztunk tovább. Itt is a hegyek között szálltunk meg, a látvány páratlan:


A város jelképe az Aranytető (Goldenes Dachl), ami a legtöbb turistát a városba csalogatja. A faragások között a magyar címer is látható. 



Ráadás: Az épület mellett finn kórus énekelt.





Om man åker genom Österrike, måste man stanna i Melk för att titta på stiftet. Det är omöjligt att gå fel, man ser byggnaden från vägen på långt avstånd. Det monumentala konstverket gjorde ett övermäktigt intryck igen. Trots att stiftet har varit verksamt 1000 år, ser byggnaden nyrenoverad ut, miljön är i ordning, som man är van i Österrike. Man kan promenera gratis i gården, men man måste köpa biljett för att titta på utställningen och gården. Man behöver inte betala för att besöka den överväldigande, rikt dekorerade kyrkan. När vi var där, kören och orkestern repeterade innan kvällens konsert, Mozarts mässa i c-moll passade perfekt till den barocka kyrkan.  Jag är glad för att vi fick möjlighet att lyssna lite på genrepet.

Vi längtade så mycket för att åka genom Alperna, och det kom snart. Hastighetsbegränsningsskyltarna ändrade sig nästan varje kilometer, det räckte att missa en, och en österrikisk polis hoppade ut bakom en klippa och grep oss. Fortkörningen var solklar, men han kontrollerade allt annat i bilen också. Eftersom han fann att allt var i sin ordning, och vi såg som ”ordentligt folk” ut, frågade han om bilen medan han skrev böter.
- Är du nöjd med bilen?
- Ja, det funkar jättebra.
- Jag har också en Volkswagen camper.
- Brukar polismän åka skidor i Alperna?
- Ja, vi alppoliser måste göra det i tjänsten.
- Vilket hårt jobb!
- Visst är det!
Efter betalningen av böter, sa vi skrattande hej då till honom.


När vi kom fram till i Admont, tittade vi på klostrets bibliotek. 70.000 böcker stod på vita hyllor, sorterad i olika ämnen. Allt fanns i en härlig byggnad. Om ni är krokarna, missa inte biblioteket! Det är värt 9,50€.


Vi åkte vidare i Alperna, bara statens namn blev annorlunda: Italien. Man märker inte att man kom till ett annat land, landskapet var det samma. När vi åkte upp på de små alpvägarna, kom Dolomiterna ännu närmare. I campingen blev utsikten ännu mer fantastisk. Berg överallt, som om de skulle tillhöra till campingen. Toaletter och servicehus såg så ut om de vore en del av en kunglig bostad. På campingen (som fått flera utmärkelser) fanns flera restauranger av olika klass, men vi gjorde lunch själv: prosciutto e melone var lagom maträtt, vi ville inte ha något mer i det varma vädret. Det gjorde vi många gånger, för vi hittade bra råvaror överallt.

Eftersom vi inte blev trötta av bergen, åkte vi vidare till Innsbruck. Här bodde vi också i bergen. Utsikten är makalös:



Stadens symbol är det Gyllene taket (Goldenes Dachl), som lockar massor av turister till staden. På balkongen kan man se den ungerska skölden (andra från vänster).



Extra: bredvid byggnaden sjöng en finsk kör.





2013. augusztus 14., szerda

6000 km. lakóautóval – Turistaként Budapesten (negyedik rész) // 600 mil med husbil – Som turist i Budapest (fjärde delen)

Budapesten valamiféle kettősségben léteztem. Egyszerre éreztem magam helyinek és turistának, bennfentesnek és kívülállónak.
Rendkívül szórakoztató volt, hogy kempingben laktunk, mint az "igazi" nyaralóvendégek. Eközben az első pillanattól kezdve felvettem a "Budapest-tempót", azaz siessünk metrótól a villamosig, buszig. Érjük el, hogy mielőbb megérkezzünk, ne kelljen várni a tömegközlekedésre. Dehát nyaralunk! Hova rohanunk? Így éltem én Svédország előtt is?
A fáradt, rezignált arcokon nem csodálkoztam. Egy metrókocsi tele gondokkal, súlyos terheket visz ez a jármű is nap mint nap.
Néha teljesen abszurd szituációba kerültem, mintha nem egy nyelvet beszélnék a pestiekkel. Örkény István: Tóték -ja ugrott be többször is:
"Tény, hogy az őrnagy kissé fátyolozott hangon beszélt, mintha a hosszú utazás minden pora-korma a hangszálaira rakódott volna. Ez azonban nem mentség, mert ha fakón is, elég érthetően beszélt.
Mégpedig ezt mondta:
- Nem is hittem volna, hogy már ekkora a kedves lánya!
Ezt az udvarias kijelentést azonban Tóték - kivétel nélkül mind a hárman! - a következőképpen értették:
- Csak azt szeretném tudni, kinek ilyen büdös a szája!
Döbbenten álltak."

Ezzel együtt élveztem a néhány napos "Budapest esszenciát". A személyes találkozókat, programokat és igen, a sokat szidott bkv-t is. A hálózat alapvetően működik, háztól házig lehet közlekedni, éjszaka sem kellett taxira költeni. Természetesen tisztában vagyok a nem kevés hiányossággal, de a fővárosban gyorsan és célirányosan jutottunk el a kívánt helyszínekre. Így sem jutott időnk mindenre, de majd legközelebb!

Ellátogattunk a Terror Házába. Bár számtalan külföldi keresi fel a múzeumot (svédekkel is találkoztunk), sajnos sok helyen hiányzik az angol nyelvű leírás a tárgyi emlékek mellől. A termekben ki vannak téve szabadon elvihető összefoglalók magyar és angol nyelven, de célszerűbb lenne közvetlenül a látnivalók mellett tálalni a tudnivalókat.

´

A múzeum után tartottunk egy kis kávészünetet az Oktogonhoz közeli Párisi Nagy Áruház Lotz termében. A helyszín még mindig gyönyörű, de a kritikán aluli kiszolgálás semmit sem változott. Szinte mi voltunk egyedül a kávézóban, de a pincérek felénk sem néztek, csak ha már kézzel-lábbal integettünk. Én szívesen kérek kávét a pultnál, de akkor harmadolják az árakat. Hogy miért éppen oda ültünk be? Mert a terem szépsége még mindig lenyűgöző, feledteti az apró bosszúságokat.


Később a Közlekedési Múzeum felé vettük az irányt. Még be sem tettük a lábunkat, máris egy svéd vonatkozással találkoztunk: a múzeum oldalában álló Nohab dízelmozdony (azaz pontosabban csak az orra látható) svéd felmenőkkel rendelkezik. A kiállítást megtekintve újabb svéd kapoccsal találkoztunk: a hatvanas években felszínre hozott Vasa hajó teljes terjedelmében megtekinthető Stockholmban, de egy részletes modelljét megtalálhatjuk a Közlekedési Múzeumban. A felirat szerint ez a magyar modell egy verseny győztese, melynek résztvevői mindannyian a Vasa hajó kicsinyített mását készítették el. Apropó feliratok: a múzeumban minden tudnivalót két nyelven lehetett követni: magyarul és németül. Ez nagy segítség az odalátogató németül értőknek, de célszerű lenne bővíteni angol felirattal is a táblákat, hogy mégtöbb külföldi tudjon könnyűszerrel tájákozódni.

Egy másik alkalommal a Zwack Unicum Múzeumba villamosoztunk el (mindössze két megálló a kempingtől). A kiállítás bőven megéri az árát: először egy filmet nézhettünk meg a család történetéről Zwack Péter tolmácsolásában, utána megtekintettük a kiállítást, végül részt vettünk egy kóstolón is. A múzeumhoz tartozó boltban elérhető áron lehet vásárolni. A dolgozók végig kedvesen és udvariasan bántak velünk, minden tudnivalót részletesen elmondtak. A filmet angol nyelven néztük végig és a kiállításhoz kapcsolódó információs szövegeket is két nyelven írták ki: magyarul és angolul. Sőt, a kóstolóhoz járó ismertetőt is kérhettük angol nyelven. Minden elismerésem a Zwack Múzeumnak, amiért megmutatták, hogy lehet európai szintű múzeumot üzemeltetni Budapesten!
Ezen a kiállításon is találkoztunk svéd vonatkozással: a második világháború alatt Raoul Wallenberg állíttatott ki útlevelet Zwack Péter számára, mellyel el tudott menekülni az országból. A Zwack család több tagja is kapott svéd menlevelet.


Mivel Svédországnak köszönhetően megmenekült a Zwack család, javaslom, hogy Wallenberg emlékére minden svéd állampolgár 10% kedvezménnyel vásárolhasson Unicumot!







I Budapest hade jag dubbla känslor. Jag kände mig som lokalbefolkning och turist, insider och outsider samtidigt.
Det var jätteroligt att vi bodde på en camping som de ”riktiga” resanden. Samtidigt började jag gå i ”Budapest tempo” på gatorna. Det betyder att vi skulle skynda oss från tunnelbanan till spårvagnen, bussen. Vi måste vara framme så fort som möjligt. Men vi är på semester! Varför skulle vi springa? Hade jag levt så innan Sverige?
Jag var inte förvånad över de trötta och resignerade ansiktena. Tunnelbanor som är lastad av svåra bekymmer varje dag.
Ibland kände jag mig som om jag vore i absurda situationer, som om jag inte skulle prata samma språk med Budapestarna. Det var som i en absurd ungersk teaterpjäs. I Familjen Tót, där en av karaktärerna sa en vardaglig mening och de andra förstod det som skandal.
Trots det trivdes jag ”Budapest essensen” som jag fick för några dagar. Jag tyckte om personliga möten, aktiviteter och den inte så populära ungerska kollektivtrafiken. Nätverket fungerar, man kan åka från port till port och vi behövde inte heller ta taxi på natten. Naturligtvis känner jag kollektivtrafikens nackdelar men vi kunde åka snabbt och direkt till målen i huvudstaden. Trots det, hade vi inte tid att titta på allt, men kanske nästa gång!

Vi tittade på det intressanta Terrormuseet. Många utlänningar besöker museet (vi träffade naturligtvis några svenskar också), vi konstaterar att det många gånger saknas engelskspråkiga skyltar bredvid utställningsföremålen. Man kan ta med sammanfattningar på lappar på engelska, men det vore bättre att läsa dem bredvid utställningsföremålen.

Efter museet tog vi en liten fikapaus i Lotz sal, i närheten av Oktogon. Salen är fortfarande härlig, men den dåliga servicen hade inte förändrats. Trots att vi var nästan ensamma som gäster, tittade inte servitörerna på oss. Vi var tvungna att vinka med händer och fötter. Jag skulle inte ha några problem att beställa kaffe vid kassan, om priset vore en tredje del. Varför fikade vi där? Därför att salens skönhet är fängslande, så man glömmer de små besvärligheterna med den usla servicen.

Senare åkte vi till Transportmuseet. Redan utanför byggnaden hittade vi spår av Sverige: vid väggen står ett Nohab lokomotiv (eller rättare sagt fronten), som är byggt i Sverige. När vi tittade på utställningen, träffade vi en svensk grej till: en liten modell av Vasa skeppet. Det fick förstapris på en modelltävling och var gjort av en ungrare.
Man kunde läsa alla texter i två språk på museet, ungerska och tyska. Det är stort hjälp för dem som besöker museet och kan tyska, men det vore kanske ännu bättre att komplettera skyltarna med engelsk text också.

En annan gång åkte med spårvagnen till Unicummuseet, som ligger bara två stationers avstånd från campingen. Utställningen är verkligen värt för sin entréavgift: först tittade vi på en film om familjen Zwacks historia som berättades av Peter Zwack. Sen gick vi genom utställningen, och sist gjorde vi lite Unicum prov. På shoppen som tillhör till museet kan man handla till humana priser.
Personalen var trevlig och artig hela tiden, de gav all information som vi behövde. Vi tittade på filmen på engelska, och texterna på utställningen var både på ungerska och engelska. Under själva provsmakningen av Unicum fick vi fint informationsmaterial på engelska. Grattis till Zwack Museet för att de visade att det är möjligt att göra ett museum i Budapest av hög kvalitet!
På den här utställningen träffade vi också en svensk relation: under andra världskriget var det Raoul Wallenberg som gav ett svenskt pass till Peter Zwack, så han kunde rymma från Ungern. Andra medlemmar av familjen Zwack fick svenskt skyddspass av honom.
Tack till Sverige som räddades familjen Zwack! Jag föreslår att alla svenskar skulle få minst 10% rabatt på Unicum till minne av Raoul Wallenberg!

2013. augusztus 12., hétfő

6000 km. lakóautóval – Badacsonyi borkóstolás (harmadik rész) // 600 mil med husbil – Vinprov i Badacsony (tredje delen)





A Balatont meglátogatni Svédországból is csábító úticél. A svédek számára a legalább 25 fokos víz mesebeli hőmérsékletű, hiszen északon nem melegszik egyik tenger sem 16 fok fölé.




Mi a balatonboglári kempingben táboroztunk le, mely minden tekintetben megfelelőnek bizonyult. A parttól négy méterre állt a lakóautó, csak néhány lépést kellett megtenni a vízig. A kemping saját stéggel rendelkezik, így jóval kevesebben fürödnek azon a részen, mint egy szabadstrandon. Balatonboglár is nyugodtabb, mint a nyüzsgő fesztiválközpontok a tó körül, ideális a pihenésre vágyóknak.

Közvetlenül a kemping mellett indul a hajó a túlpartra, Badacsonyba. Ha Badacsony, akkor borkóstolás! Felfelé haladva az emelkedőn egymást érik a "turista borkínálatok", de mi nem álltunk meg, tovább kaptattunk a melegben.




Kellőképpen elfáradva érkeztünk egy hangulatos pincészetbe. Megpihentünk a szőlőlugassal körbefuttatott teraszon, gyönyörködtünk a tájban és jéghideg Olaszrizlinget kóstoltunk, mellé nagy szelet zsíroskenyeret ettünk. Ezért összesen 600 Ft-ot fizettünk! Egészségetekre!








600 Ft.! // 19 Kr.!


Att besöka Balatonsjön är ett prisvärt resmål också från Sverige. I Norden blir inte havet varmare än 16 grader, i Balaton är vattnet minst 25 grader och sagolikt varmt för svenskarna.

Vi stannade med husbilen på en camping i Balatonboglár, som var lagom för oss. Bilen stod fyra meter från sjön, vi behövde gå bara några meter för att bada. Campingen har en egen brygga, så mindre folk badade där än vid den kommunala stranden. Balatonboglár är lugnare än de myllrande festivalstäderna vid Balaton. Så det är perfekt för folk som vill vila.

Bredvid campingen kan man åka till andra sidan av sjön, till Badacsony. Om Badacsony kan man säga, vinprovning! När man går upp för backen, hittar man flera vinställen för turister, men vi stannade inte, gick vidare i värmen.
Trötta efter att ha gått uppför och ännu mera uppför kom vi fram till en mysig vingård. Vi vilade på uteplatsen som var täckt med vindruvor, njöt av utsikten, drack en iskall Riesling och åt en ungersk specialitet: vitt bröd med fett och paprikapulver. Vi betalade 600 Forint (~ 19 Kronor) för det. Skål!


2013. augusztus 11., vasárnap

6000 km. lakóautóval – "Az arany tigrishez" (második rész) // 600 mil med husbil – „Till den gyllene tigern” (andra delen)

Északról dél felé haladva megfigyelhető, hogy változik a táj. Sundsvallból indulva jóideig szinte csak fenyő- és nyírfaerdőket láthatunk, míg délebbre már vegyesebb a flóra. Átérve a kontinensre a növényvilág is „európai” lesz. Továbbá eltűnnek az út mellől a vigyázat, jávorszarvas!  táblák.

Svédország északi részén szinte nem látni kerítést, dél felé kezd megjelenni, a kontinensen pedig növekedni. Védelmi funkcióját csak keletebbre látja el.
Németországban újabban nagy hangsúlyt fektetnek a napenergiára. Kb. minden ötödik ház teteje valamilyen mértékben napelem panelekkel fedett, sőt, több nagy területű napelem mező látható az utak mellett.

Csehországba, sőt inkább Prágába érve volt először az az érzésem, hogy Közép – Európában vagyunk. Ez alatt nem csak a földrajzi meghatározást értem, de egyfajta kulturális, épitészeti, mentalitásbeli összességet is, szóval benne volt a levegőben. Az ismert látványosságokon kívül ellátogattunk Bohumil Hrabal kedvenc kocsmájába, Az arany tigrishez (u Zlatého tygra) is. Amint belép az ember, rögtön az az érzése, hogy Hrabal valamelyik regényébe csöppent bele. Minden asztalnál ült egy kisebb társaság, látszott, hogy törzsvendégek, mint ahogy Hrabal is az volt. Mi két külföldi mellett kaptunk helyet, mint kiderült, az egyikük svéd, Prágába nősült. A sört kérés nélkül hozták és az alátétre húzták a strigulát. A falon Hrabal szobor és képek, az egyiken Hrabal Václav Havel  és Bill Clinton társaságában látható.








České Budějovice-t elhagyva egy eldugott, mesebeli kisvárosba, Český Krumlov-ba  értünk. Apró házak, szűk kis utcák, vár, folyóparti vendéglők. Mintha egy történelmi film díszletei között járnánk. Az egyik kis házban ingyenes kereskedelmi múzeumot rendeztek be, ahol monarchiabeli reklámtáblák is láthatók, többek között magyar nyelven. 






Budapestről nézve Prága messze van, sokallottam a hat órás vonat utat. Nem gondoltam, hogy Svédországból fogok egyszer eljutni Csehországba lakókocsival, három és fél napig hallgatva egy nyafogó gps-t.




Om man åker från norr till söderut, ser man hur naturen förändras. Om man åker från Sundsvall, finns det nästan bara björk, tall och granskogar. Söderut är naturen mer olika, på kontinenten är det större variation, som är „naturlig” för mig. Dessutom försvinner älgskyltarna.
Norrut i Sverige ser man nästan inga staket, i södra Sverige ser jag några stycken. Det blir mer och mer på kontinenten, men bara österut har det skyddande funktion.
I Tyskland har blivit solenergi mer viktigare nuförtiden. Cirka varje femte hus har solceller på taket och man kan se solcellsparker vid vägarna.

När vi var framme i Tjeckien, bättre sagt i Prag, kände jag första gången att vi är i Mellan – Europa. Det betyder inte bara det geografiska läget, men en inbegrep av kultur, arkitektur och mentalitet som man kunde andas in. Efter de kända sevärdheterna besökte vi författarens Bohumil Hrabals favoritkrog: Till den gyllene tigern (u Zlatého tygra). När man kliver in, känns att man landade i en av författarens romaner. Vid varje bord satt ett litet sällskap, man kunde se att de är stamkunder, som Hrabal var. Vi fick plats bredvid två utlänningar, en av dem var svensk, som gifte sig i Prag. Man fick öl utan att beställa det, servitören satte ett streck på en papperslapp på bordet för varje öl han serverade. På väggen fanns det en skulptur och olika bilder av Hrabal. På en bild sitter han tillsammans med Václav Havel och Bill Clinton.
Efter České Budějovice kom vi framme till en dold, sagolik, liten stad, Český Krumlov. Små hus, smala vägar och en borg, restauranger vid floden hittar man överallt. Staden ser så ut som scener av en historisk film. I ett litet hus hittade vi ett handelsmuseum. Där fanns ungerska reklamskyltar från tiden Österrike-Ungern monarkin.

Från Budapest till Prag är det långt, jag har tänkt att ta tåget sex timmar, men tyckt att det var får lång tid att sitta på ett tåg. Kunde ju aldrig tro att jag skulle sitta tre och en halv dag i en husbil från Sverige, och lyssna på en gnällig kärring som bor i en gps.



2013. augusztus 7., szerda

6000 km. lakóautóval – Kompon állás (első rész) // 600 mil med husbil – Färjan (första delen)

Ahogy már szó volt róla, a svédek többsége számára a nyaralás egyet jelent a melegebb éghajlatra távozással, hogy a pihenést ne árnyékolja be a szeszélyes, skandináv időjárás. Mielőtt azonban belevetnénk magunkat az európai nyárba, ki kell jutnunk Svédországból. Mivel a kiindulási pont Sundsvall, így 1000 km-t kell utaznunk az ország déli részéig. Ez több, mint a Budapest - Milánó távolság! A svédeknek (azaz a sundsvalliaknak) ez a szakasz inkább nyűg, mint élvezet. Pedig Sundsvall "csak" az ország közepe, északabbról még hosszabb az út. Budapestről indulva már néhány óra alatt elérjük a határt, mégis minden (rövidebb és hosszabb) utazás legfontosabb előkészülete a bőséges elemózsia csomagolása (szendvics és innivaló zsákszámra), melyeket már az első km-ek után (vagy előtt) megkezdünk, de a maradék soha nem akar elfogyni. A svédek nem kötik össze az utazást az automatikus evéssel, de esetünkben ez nem is szükséges. A lakóautó hűtőszekrénye telepakolva, mely a rendelkezésünkre áll, ha megpihenünk.

 Az ezer km-es szakaszt másfél nap alatt tettük meg. Egyik éjszaka sem aludtunk kempingben, második este pedig Trelleborgban, a kikötő mellett, a tengerparton éjszakáztunk. Harmadik nap(!) jutottunk ki az országból. Mivel Svédország a Skandináv-félszigeten fekszik, így az ország elhagyása is szervezést igényel. Rendelkezésünkre állnak a különböző komptársaságok járatai Németországba, Dániába stb., vagy választhatjuk Malmöből az Öresund hidat. Bármelyik lehetőség mellett döntünk, mélyen a zsebünkbe kell nyúlni. Mi a németországi Sassnitz-ba közlekedő kompot választottuk.
Személyautók, teherautók tömkelege a kijelölt sávokban várakozott a berakodásra.




A komptársaság személyzete mutatta meg, hogy pontosan hova kell parkolni.




Miután beálltunk a kijelölt parkolóhelyre, mindenkinek el kellett hagynia a az autót (megjegyezni a parkolóhelyet) és az utastérben eltölteni a négy órás komp utat. Senki nem unatkozott: lehetett nézelődni a fedélzeten (remek élmény!), enni-inni az étteremben, "csendes szobában" pihenni és olcsó italokra, parfümökre vadászni a hajó boltjában.

A német partokhoz közeledve hangosbemondó figyelmeztette az utasokat, hogy lassan megérkezünk. Mindenki keresse meg a gépkocsiját és kikötés után hagyja el a kompot. Ugye emlékszünk még, hol álltunk? Igen, megvan a jármű, indulhatunk új kalandok felé.



Som jag redan sagt, semester för svenskarna betyder att åka söderut för att det oberäkneliga skandinaviska vädret inte stör vilandet. Innan man kan börja njuta av sommaren i Europa, måste man åka ut från Sverige. Eftersom utgångspunkten är Sundsvall, måste man åka 100 mil till södra delen av landet. Det är längre än avståndet mellan Budapest och Milano! För svenskarna (sundsvallboende) är den här sträckan är mer jobbig än nöje. Men Sundsvall ligger ”bara” i mitten av landet, vägen är ännu längre mer norrut. Om man åker från Budapest, kan man nå gränsen på några timmar. Resans viktigaste förberedelse är att ta massor av fika med sig, (om resan är kort eller lång ska fikat med). Man börjar fika redan efter en kilometer, men dem sista smörgåsarna vill aldrig ta slut, För svenskarna är inte det automatiska ätandet så viktigt, men i vårt fall behövs det inte heller. Husbilens kylskåp är fullpackat, vi har tillgång till det, när vi tar rast.
Vi körde 100 mil i en och en halv dag. Vi sov inte på campingar, första kvällen utan för en idrottsanläggning och andra kvällen stannade vi direkt vid hamnen i Trelleborg. Vi kunde lämna landet på tredje(!) dagen. Eftersom Sverige ligger på den Skandinaviska halvön, måste man organisera hur man åker ut från landet. Man kan välja av olika färjaföretags resmål till Tyskland, Danmark osv., eller åka från Malmö över Öresundsbron. Man väljer vilken möjlighet som helst, kostar det mycket. Vi valde färjan till Sassnitz i Tyskland.
Många personbilar, lastbilar man fick vänta i olika filer för att lastas på färjan.
Färjaföretagets personal visade var man kunde parkera.
Efter vi ställde bilen på den bestämda parkeringsplatsen, måste alla lämna sin bil (det gällde att komma i håg vart bilen stod) och resa i passagerautrymmet fyra timmar. Det var inte tråkigt: man kunde titta från bordet (trevlig upplevelse), äta och dricka på restaurangen, vila i det ”tysta rummet”, och man kunde jaga billiga drycker och parfymer på skeppets shop.
I närheten av tyska kusten varnade högtalaren passagerare att vi är nästan framme.
Alla skulle söka sin bil och efter tilläggningen måste man lämna båten. Kommer man ihåg var man parkerade med bilen?
Ja, bilen står kvar, vi kunde åka vidare och leta efter nya äventyr.


2013. augusztus 2., péntek

Guruló nyaraló // Rullande sommarstuga

A svédek alig várják, hogy kivehessék az éves nyári szabadságukat, ami egy hónapos kikapcsolódást jelent. Ez mindenkinek jár.

Milyen a tökéletes szabadság svéd szemmel? Először is elutazni az országból, hogy garantált legyen a jóidő és a dolgozó ne legyen kitéve a bizonytalan svéd időjárás szeszélyeinek.
Különösen népszerű módja az utazásnak a lakóautó vagy a lakókocsi (esetleg a hajó). Miért olyan közkedvelt ez a hobbi? Egyrészt az egy hónapos szabadság alatt sokat láthat, átélhet az ember, ha lakóautóval utazik. Másrészt Svédországon belül akárhol lehet parkolni, éjszakázni az autóval. Mivel egy lakóautó mindennel felszerelt, kompromisszumok nélkül élvezhetjük a teljes kényelmet. Tehát konyha, hálószoba, fürdőszoba és nappali is rendekezésünkre áll egy és ugyanazon autóban. Indulás előtt pakoljuk tele a hűtőszekrényt, hogy ha megérkezünk, akkor friss és hideg enni- és innivalót vehessünk elő. Ha szép időnk van, nincs más dolgunk, mint előszedni a kempingasztalt és -székeket, esetleg kitekerni a napellenzőt és máris tökéletesen pihenhetünk. A svédeknél nagyon népszerű a grillezés, így a lakóautó elengedhetetlen tartozéka egy hordozható grill, ami bárhol és bármikor felállítható.

Természetesen kempingben is éjszakázhatunk (sőt, Svédországon kívül egyenesen kötelező!). Most ne a régi, kutyaház sátras, trabantos kempingekre gondoljunk, hanem jól felszerelt, magas színvonalon működő nyaralóhelyekre. Nem azok kempingeznek, akiknek nincs pénzük szállodára, hanem akik más típusú, szabadabb nyaralásra vágynak. Például a legtöbb kempingben nem kötelező megmondani, meddig marad az ember. Nem kell megalkudni a minőséggel, a táborhelyek alapfelszereltsége a szép és tiszta vizesblokk, valamint a különféle kiszolgálóhelyiségek. A legtöbb kemping igyekszik megtartani a vendégeket nem csak néhány napra, de hetekre is, így ne csodálkozzunk, hogy sok helyen találunk úszómedencét, játszóteret vagy esetleg minigolf pályát. A fáradt utazó nem feltétlenül szorul önellátásra, minden kempingben van étterem, bár, sőt, sok helyen pékárut is rendelhetünk másnap reggelre.

Ami megfizethetetlen: a kempingezők összetartása. Mindenki barátságos mindenkivel, a szomszédok könnyen szóba elegyednek egymással, ugyanakkor mindenkinek megvan a privát szférája is.



Mit vigyünk magunkkal egy lakóautós nyaralásra?
Kalandvágyat, jókedvet, kíváncsiságot, sok jó könyvet, kemping programot, térképet / GPS-t, fényképezőgépet, grillsütőt, spontaneitást és egy olyan útitársat, akivel szívesen kerülgetjük egymást az autóban.



Svenskarna har bråttom att ta ut sin sommarsemester, som betyder att de är lediga en månad. Alla har rätt att göra så.
Hur ser då den perfekta semestern ut i svenskarnas ögon? Först måste man åka bort från landet, vilket ger en liten garanti för att vädret blir bättre än den osäkra, svenska sommaren.
Det är ytterst populärt att åka med husbil, husvagn (eller båt). Varför då frågar man sig? Först kan man uppleva jättemycket om man åker med husbil under en månads semester. Sen kan man parkera och övernatta med bilen när och vart som helst i Sverige. Eftersom en husbil är utrustad med allt, kan man mysa och ha det bekvämt utan kompromisser. Kök, sovrum, badrum och vardagsrum finns i samma bil. Man behöver bara packa kylskåpet fullt innan man åker. När man kommer fram tar man bara fram sin mat och kalla dryck. Om vädret är fint, behöver man bara plocka ut campingbordet, stolar, kanske veva ut markisen och allt är klart för en perfekt avkoppling. Hos svenskarna är det jättepopulärt att grilla, så en mobil grill tillhör standardutrustningen i husbilen för att kunna grilla när och vart som helst.
Naturligtvis kan man övernatta på en camping också (utanför Sverige är det obligatoriskt!). Tänk inte på de gamla campingarna, till vilka man åkte med en Trabant och bodde i ett litet tält, campingarna idag är moderna semesterområden som har högt kvalitet. Folk, som campar har säkert pengar till ett hotellrum, men de vill ha en annan, en friare semester. Till exempel behöver man oftast inte säga, hur länge man vill stanna på campingen utan det ska vara flexibelt. Man gör ingen kompromiss med kvaliteten. På alla campingar finns fin toa och dusch, och olika servicebyggnader. Campingarna vill att gästerna ska stanna lång tid hos dem, inte bara några dagar, så det finns pool, lekplats och minigolf på många ställen. Den trötta resande behöver inte laga mat själv, på alla campingar finns det restaurang, bar och man kan beställa bröd för nästa dag.
Det som är obetalbart är solidaritet mellan campare. Alla är vänliga med alla, grannarna snackar med varandra, men alla har sin privatsfär samtidigt.

Vad måste man ta med när man gör semester med husbil?
Äventyrslust, glädje, nyfikenhet, många bra böcker, camping program, karta/GPS, kamera, grill, spontanitet och en reskamrat som man kan umgås med i ett relativt trångt utrymme som en husbil ändå är.