A nyár beköszöntével ismét bepakoltunk a guruló nyaralóba
és dél felé vettük az irányt. Utazásunk harmadik napján, ezer kilométer megtétele
után, egy komp fedélzetén hagytuk el Svédországot. Négy óra tizenöt perc hajókázást
követően kötöttünk ki a németországi Sassnitzban.
 |
| komp // färjan |
A tengerként hömpölygő autóáradat célja azonos volt, elhagyni a várost és továbbutazni az ország ill. a kontinens más tájai felé. Az elavult úthálózat nehezen birkózott meg a frissen partra szállt járművekkel, így hamar beállt a „Stau”, azaz a dugó. Némi várakozás és araszolás után mienk volt a pálya és meg sem álltunk Lübbenauig. A Berlintől délre elterülő kisváros hatalmas esőzéssel és árvízzel nézett szembe pár nappal korábban, amelyre érkezésünkkor már csak a levakarhatatlan szúnyoghadak emlékeztettek.
Következő nap folytattuk utunkat Drezdába. Itt éreztem
először, hogy elhagytuk északot. A várost porig bombázták a második
világháborúban. A legtöbb épületet a világégést követően felépítették, de a
Frauenkirche helyreállítására évtizedetet kellett várni. A régi-új templom egyszerre
öreg és fiatal, kicsit olyan, mint Drezda maga.
 |
| Frauenkirche |
 |
| Frauenkirche |
Utunkat a lengyel határ felé folytattuk, de még
megálltunk a német oldalon, Görlitzben. Egy kedves barátnőm fogadott bennünket,
majd profi idegenvezetőket felülmúlva mutatta meg nekünk fatornyos hazáját. Németül,
magyarul és angolul mesélt a város történetéről. Született németként szebben
fejezi ki magát magyarul, mint sok honfitársunk. A barátnőmnek volt miről
mesélnie: Görlitz elbűvölő kisváros, ékszerként ragyog az ország keleti
csücskében. Óvárosa a filmkészítőket is megihlette, így nem csoda, hogy
megkapta a Görliwood becenevet. Legutóbb A Grand Budapest Hotel c. filmet
forgatták ott. Görlitznek konkrét magyar vonatkozása is van: a 15. században
Mátyás király uralma alá tartozott, ezért kapott helyet a Corvin címer a városháza épületén.
Görlitz és egyúttal Németország határa a Neisse folyó. A hídon átsétálva máris
Lengyelországban találjuk magunkat. A két part között szoros az együttműködés.
A lengyel diákok a német oldalra járnak iskolába, de ezen felül is mindig akad
valamilyen közös program a fiatalok számára.
Itt volt az ideje az indulásnak: elbúcsúztunk a barátnőmtől és Görlitzől, majd átléptük a lengyel határt immár autóval is.
Itt volt az ideje az indulásnak: elbúcsúztunk a barátnőmtől és Görlitzől, majd átléptük a lengyel határt immár autóval is.
 |
| Görlitz, városháza // stadshuset |
 |
| Görlitz |
 |
| Görlitz |
 |
| Görlitz |
 |
| Görlitz |
Következő nap értük el Krakkót, amely méltán kiérdemli a
„bezzeg” jelzőt. A pezsgő egyetemi városban nyoma sincs a kelet-európai
mélabúnak, az emberek nem járnak leszegett fejjel. Hiába próbáltam, nem
sikerült elkapnom a pincér mosolya mögött a fásult tekintetet és a borravaló
iránti sóvárgást.
Krakkó szíve egyértelműen a Főtér. A Posztócsarnok körül hömpölyögnek a turisták, kapkodják a fejüket, nem is tudják eldönteni, hogy a sok látnivaló közül melyiket fényképezzék először. A hatalmas téren mindenkinek jut hely, kedvünkre fotózhatunk. Az éttermek teraszai gyűrűként ölelik körbe a területet. Miután körülnéztünk, foglaljunk helyet az egyik kinti asztalnál és onnan figyeljük tovább a város lüktetését.
Krakkó szíve egyértelműen a Főtér. A Posztócsarnok körül hömpölyögnek a turisták, kapkodják a fejüket, nem is tudják eldönteni, hogy a sok látnivaló közül melyiket fényképezzék először. A hatalmas téren mindenkinek jut hely, kedvünkre fotózhatunk. Az éttermek teraszai gyűrűként ölelik körbe a területet. Miután körülnéztünk, foglaljunk helyet az egyik kinti asztalnál és onnan figyeljük tovább a város lüktetését.
 |
| Krakkó, főtér // Krakow, Stortorget |
 |
| Krakkó, főtér // Krakow, Stortorget |
Továbbsétálva a belvárosban hamar odaértünk a Wawel dombhoz, melynek tetején
helyezkedik el a székesegyház és a királyi palota. Valamint gyönyörű kilátás
nyílik a városra.
 |
| Wawel |
 |
| Wawel, kilátás // utsikt |
A domb aljában sorakoznak az elektromos városnéző autók, melyek segítségével a
turisták a város nevezetes részeit járhatják be négykeréken. Mi ilyen módon
tekintettük meg Krakkó zsidónegyedét. A városnézést magnóra mondott ismertető
egészítette ki, mely többek között svéd és magyar nyelven is elérhető. De
emellett sofőrünk maga is szívesen mesélt nekünk angolul. Kazimierz, vagyis a
zsidónegyed egyértelműen a fiatalok területe, a zsinagógák árnyékában pörög az
élet. Egymást érik a romkocsmák és a hangulatos éttermek. Ottjártunkkor épp a
színpadot ácsolták egy zsidó zenei fesztiválra.
 |
| Kazimierz |
 |
| Kazimierz |
 |
| Kazimierz |
 |
| Kazimierz |
Kisautónk tovább haladt a gettó irányába. A téren harminchárom kisebb és
nagyobb üres szék áll mementóként a deportálások helyszínén. Ezek többet
mesélnek minden hagyományos szobornál. Mintegy „feloldásképp” láthatjuk a
sarkon a patikát, melynek patikusa a pult alatt bújtatta a zsidókat. Híressé
csak Schindler gyára vált Steven Spielberg filmje nyomán. Az üzemben dolgozó
zsidók képe kint lóg az épület falán. Idős hölgyeket és urakat láthatunk a
fotókon. „Aki egy életet is megment, az egész világot menti meg.” /Talmud
idézet/
 |
| Székek // Stolar |
 |
| Patika // Apoteket |
 |
| Schindler gyára // Schindlers fabrik |
 |
| Schindler gyára // Schindlers fabrik |
 |
| Schindler gyára // Schindlers fabrik |
När sommaren
började, packade vi in i vår rullande sommarstuga igen och gav oss iväg söderut.
Efter två dagar och 1000 km:s körning lämnade vi Sverige. Efter fyra timmar och femton minuters båtresa
kom vi framme till Sassnitz i Tyskland. Massor av bilar rullade av färjan. De
hade ett gemensamt mål: att lämna den lilla staden och åka till andra delar av
Tyskland eller kontinenten. Det gamla vägnätverket tyckte inte om trafiken, så
det blev en ”Stau”, alltså trafikkö. Efter en massa stillastående och
krypkörande släppte köerna och vi kunde åka vidare till Lübbenau. Den lilla
staden som ligger söder om Berlin fick mycket regn några dagar före. Så man
blev inte förvånad när man fick besök av massor av myggor som bosatt sig på
campingen.
Nästa dag
fortsatte vi vår resa till Dresden. Här kände jag första gången att vi lämnade
norden. Staden var helt sönderbombad under det andra världskriget. Staden
byggdes naturligtvis upp efter kriget, förutom Frauenkiche. Man fick vänta
flera decennier, till den blev återställd i originalskick. Den gamla-nya kyrkan
är gammal och ung samtidigt, lite som Dresden själv.
Vi fortsatte
vår resa till den polska gränsen, men vi gjorde en stopp på den tyska sidan. En
trevlig kompis till mig väntat på oss och hon visade oss sin hemstad, Görlitz. Hon
berättade om stadens historia på tyska, engelska och på ungerska. Fast hon är
infödd tysk, pratar hon finare ungerska, än många Ungrare. Hon hade mycket att
berätta: Görlitz är en charmig liten stad, som glänser som ett smycke vid den
östra gränsen. Den gamla staden imponerade också filmmakare, så det är inte
konstigt att den fick smeknamnet ”Görliwood.” Det senaste som spelats in i
staden är The Grand Budapest Hotel. Görlitz har en koppling till den ungerska
historian: staden var ockuperad av den ungerska kungen Mattias I Corvinus,
därför kan man hitta hans sköldmärke på stadshusets vägg.
Gränsen mellan Tyskland och Polen är floden Neisse som slingrar sig genom staden. När man promenerar över bron, är man i Polen. Det finns ett stort samarbete mellan flodens två sidor. Många polska ungdomar går i skolan på Tyska sidan och deltar i flera gemensamma projekt.
Det var dags att åka vidare, vi tog avsked från min kompis och Görlitz och fortsatte över gränsen med ”sommarstugan”.
Gränsen mellan Tyskland och Polen är floden Neisse som slingrar sig genom staden. När man promenerar över bron, är man i Polen. Det finns ett stort samarbete mellan flodens två sidor. Många polska ungdomar går i skolan på Tyska sidan och deltar i flera gemensamma projekt.
Det var dags att åka vidare, vi tog avsked från min kompis och Görlitz och fortsatte över gränsen med ”sommarstugan”.
Nästa dag
nådde vi Krakow, som är en förebild för de centraleuropeiska städerna. Universitetsstaden
är full av liv, man möter inte den typiska öststatliga melankolin. Jag försökte
hitta den trötta blicken bakom servitörens leende, men det gick inte. Deras vänlighet
var äkta, deras tanke på drickspengar kunde jag heller inte upptäcka i deras
ansikten.
Krakows hjärta är naturligtvis Stortorget. Turisterna strömmar där dygnet runt, de vet inte ens vilken vacker sevärdhet som skulle fotograferas på den där fina platsen. Torget är så stort att alla får plats att ta sina bilder. Runt torget finns det uteserveringar överallt. Efter att man promenerade runt, ska man sätta sig vid ett bord och titta på stadens puls från terrassen.
När man promenerar vidare i gamla stan, når man Wawel backen. Där hittar man det kungliga slottet och domkyrkan. Dessutom kan man njuta den underbara utsikten.
Under Wawel väntar de elektriska bilarna, som erbjuder en möjlighet att titta på de olika stadsdelarna på fyra hjul. På sådant sätt åkte vi till Kazimierz, som är Krakows judiska stadsdel. Under resan fick man lyssna på en inspelad guidetext. Man fick välja mellan många olika språk, bland annat svenska och ungerska. Samtidigt berättade också vår chaufför om staden på engelska. Kazimierz är verkligen ungdomarnas område. I skuggan av synagogorna pågår livet med full fart. Ungdomspubar och mysiga restauranger dyker upp hela tiden. När vi var där, byggde man scenen till den judiska musikfestivalen.
Vår lilla bil rullade iväg mot Gettot. På torget står trettiotre stolar i olika storlek som memento, en per tiotusen judars som skickades från Krakow till Auschwitz. De visar tydligare än en skulptur att det var en plats för deportationer. Som en slags „upplösning” ser man apoteket på hörnet. Apotekaren gömde judar bakom hyllorna. Men det är bara Schindlers fabrik som blev världsberömd efter Steven Spielbergs film. Några av Judarna, som arbetade där, har sina bilder på byggnadens vägg. Vi ser gamla damer och herrar på fotona. „Den som någonsin har räddat ett människoliv, har därigenom samtidigt räddat en hel värld.” /Ett citat ur Talmud/
Krakows hjärta är naturligtvis Stortorget. Turisterna strömmar där dygnet runt, de vet inte ens vilken vacker sevärdhet som skulle fotograferas på den där fina platsen. Torget är så stort att alla får plats att ta sina bilder. Runt torget finns det uteserveringar överallt. Efter att man promenerade runt, ska man sätta sig vid ett bord och titta på stadens puls från terrassen.
När man promenerar vidare i gamla stan, når man Wawel backen. Där hittar man det kungliga slottet och domkyrkan. Dessutom kan man njuta den underbara utsikten.
Under Wawel väntar de elektriska bilarna, som erbjuder en möjlighet att titta på de olika stadsdelarna på fyra hjul. På sådant sätt åkte vi till Kazimierz, som är Krakows judiska stadsdel. Under resan fick man lyssna på en inspelad guidetext. Man fick välja mellan många olika språk, bland annat svenska och ungerska. Samtidigt berättade också vår chaufför om staden på engelska. Kazimierz är verkligen ungdomarnas område. I skuggan av synagogorna pågår livet med full fart. Ungdomspubar och mysiga restauranger dyker upp hela tiden. När vi var där, byggde man scenen till den judiska musikfestivalen.
Vår lilla bil rullade iväg mot Gettot. På torget står trettiotre stolar i olika storlek som memento, en per tiotusen judars som skickades från Krakow till Auschwitz. De visar tydligare än en skulptur att det var en plats för deportationer. Som en slags „upplösning” ser man apoteket på hörnet. Apotekaren gömde judar bakom hyllorna. Men det är bara Schindlers fabrik som blev världsberömd efter Steven Spielbergs film. Några av Judarna, som arbetade där, har sina bilder på byggnadens vägg. Vi ser gamla damer och herrar på fotona. „Den som någonsin har räddat ett människoliv, har därigenom samtidigt räddat en hel värld.” /Ett citat ur Talmud/
Nincsenek megjegyzések:
Megjegyzés küldése