2013. augusztus 7., szerda

6000 km. lakóautóval – Kompon állás (első rész) // 600 mil med husbil – Färjan (första delen)

Ahogy már szó volt róla, a svédek többsége számára a nyaralás egyet jelent a melegebb éghajlatra távozással, hogy a pihenést ne árnyékolja be a szeszélyes, skandináv időjárás. Mielőtt azonban belevetnénk magunkat az európai nyárba, ki kell jutnunk Svédországból. Mivel a kiindulási pont Sundsvall, így 1000 km-t kell utaznunk az ország déli részéig. Ez több, mint a Budapest - Milánó távolság! A svédeknek (azaz a sundsvalliaknak) ez a szakasz inkább nyűg, mint élvezet. Pedig Sundsvall "csak" az ország közepe, északabbról még hosszabb az út. Budapestről indulva már néhány óra alatt elérjük a határt, mégis minden (rövidebb és hosszabb) utazás legfontosabb előkészülete a bőséges elemózsia csomagolása (szendvics és innivaló zsákszámra), melyeket már az első km-ek után (vagy előtt) megkezdünk, de a maradék soha nem akar elfogyni. A svédek nem kötik össze az utazást az automatikus evéssel, de esetünkben ez nem is szükséges. A lakóautó hűtőszekrénye telepakolva, mely a rendelkezésünkre áll, ha megpihenünk.

 Az ezer km-es szakaszt másfél nap alatt tettük meg. Egyik éjszaka sem aludtunk kempingben, második este pedig Trelleborgban, a kikötő mellett, a tengerparton éjszakáztunk. Harmadik nap(!) jutottunk ki az országból. Mivel Svédország a Skandináv-félszigeten fekszik, így az ország elhagyása is szervezést igényel. Rendelkezésünkre állnak a különböző komptársaságok járatai Németországba, Dániába stb., vagy választhatjuk Malmöből az Öresund hidat. Bármelyik lehetőség mellett döntünk, mélyen a zsebünkbe kell nyúlni. Mi a németországi Sassnitz-ba közlekedő kompot választottuk.
Személyautók, teherautók tömkelege a kijelölt sávokban várakozott a berakodásra.




A komptársaság személyzete mutatta meg, hogy pontosan hova kell parkolni.




Miután beálltunk a kijelölt parkolóhelyre, mindenkinek el kellett hagynia a az autót (megjegyezni a parkolóhelyet) és az utastérben eltölteni a négy órás komp utat. Senki nem unatkozott: lehetett nézelődni a fedélzeten (remek élmény!), enni-inni az étteremben, "csendes szobában" pihenni és olcsó italokra, parfümökre vadászni a hajó boltjában.

A német partokhoz közeledve hangosbemondó figyelmeztette az utasokat, hogy lassan megérkezünk. Mindenki keresse meg a gépkocsiját és kikötés után hagyja el a kompot. Ugye emlékszünk még, hol álltunk? Igen, megvan a jármű, indulhatunk új kalandok felé.



Som jag redan sagt, semester för svenskarna betyder att åka söderut för att det oberäkneliga skandinaviska vädret inte stör vilandet. Innan man kan börja njuta av sommaren i Europa, måste man åka ut från Sverige. Eftersom utgångspunkten är Sundsvall, måste man åka 100 mil till södra delen av landet. Det är längre än avståndet mellan Budapest och Milano! För svenskarna (sundsvallboende) är den här sträckan är mer jobbig än nöje. Men Sundsvall ligger ”bara” i mitten av landet, vägen är ännu längre mer norrut. Om man åker från Budapest, kan man nå gränsen på några timmar. Resans viktigaste förberedelse är att ta massor av fika med sig, (om resan är kort eller lång ska fikat med). Man börjar fika redan efter en kilometer, men dem sista smörgåsarna vill aldrig ta slut, För svenskarna är inte det automatiska ätandet så viktigt, men i vårt fall behövs det inte heller. Husbilens kylskåp är fullpackat, vi har tillgång till det, när vi tar rast.
Vi körde 100 mil i en och en halv dag. Vi sov inte på campingar, första kvällen utan för en idrottsanläggning och andra kvällen stannade vi direkt vid hamnen i Trelleborg. Vi kunde lämna landet på tredje(!) dagen. Eftersom Sverige ligger på den Skandinaviska halvön, måste man organisera hur man åker ut från landet. Man kan välja av olika färjaföretags resmål till Tyskland, Danmark osv., eller åka från Malmö över Öresundsbron. Man väljer vilken möjlighet som helst, kostar det mycket. Vi valde färjan till Sassnitz i Tyskland.
Många personbilar, lastbilar man fick vänta i olika filer för att lastas på färjan.
Färjaföretagets personal visade var man kunde parkera.
Efter vi ställde bilen på den bestämda parkeringsplatsen, måste alla lämna sin bil (det gällde att komma i håg vart bilen stod) och resa i passagerautrymmet fyra timmar. Det var inte tråkigt: man kunde titta från bordet (trevlig upplevelse), äta och dricka på restaurangen, vila i det ”tysta rummet”, och man kunde jaga billiga drycker och parfymer på skeppets shop.
I närheten av tyska kusten varnade högtalaren passagerare att vi är nästan framme.
Alla skulle söka sin bil och efter tilläggningen måste man lämna båten. Kommer man ihåg var man parkerade med bilen?
Ja, bilen står kvar, vi kunde åka vidare och leta efter nya äventyr.


Nincsenek megjegyzések:

Megjegyzés küldése