Északról dél felé haladva megfigyelhető, hogy változik a táj. Sundsvallból indulva jóideig szinte csak fenyő- és nyírfaerdőket láthatunk, míg délebbre már vegyesebb a flóra. Átérve a kontinensre a növényvilág is „európai” lesz. Továbbá eltűnnek az út mellől a vigyázat, jávorszarvas! táblák.
Svédország északi részén szinte nem látni kerítést, dél felé kezd megjelenni, a kontinensen pedig növekedni. Védelmi funkcióját csak keletebbre látja el.
Németországban újabban nagy hangsúlyt fektetnek a napenergiára. Kb. minden ötödik ház teteje valamilyen mértékben napelem panelekkel fedett, sőt, több nagy területű napelem mező látható az utak mellett.
Csehországba, sőt inkább Prágába érve volt először az az érzésem, hogy Közép – Európában vagyunk. Ez alatt nem csak a földrajzi meghatározást értem, de egyfajta kulturális, épitészeti, mentalitásbeli összességet is, szóval benne volt a levegőben. Az ismert látványosságokon kívül ellátogattunk Bohumil Hrabal kedvenc kocsmájába, Az arany tigrishez (u Zlatého tygra) is. Amint belép az ember, rögtön az az érzése, hogy Hrabal valamelyik regényébe csöppent bele. Minden asztalnál ült egy kisebb társaság, látszott, hogy törzsvendégek, mint ahogy Hrabal is az volt. Mi két külföldi mellett kaptunk helyet, mint kiderült, az egyikük svéd, Prágába nősült. A sört kérés nélkül hozták és az alátétre húzták a strigulát. A falon Hrabal szobor és képek, az egyiken Hrabal Václav Havel és Bill Clinton társaságában látható.
České Budějovice-t elhagyva egy eldugott, mesebeli kisvárosba, Český Krumlov-ba értünk. Apró házak, szűk kis utcák, vár, folyóparti vendéglők. Mintha egy történelmi film díszletei között járnánk. Az egyik kis házban ingyenes kereskedelmi múzeumot rendeztek be, ahol monarchiabeli reklámtáblák is láthatók, többek között magyar nyelven.
Budapestről nézve Prága messze van, sokallottam a hat órás vonat utat. Nem gondoltam, hogy Svédországból fogok egyszer eljutni Csehországba lakókocsival, három és fél napig hallgatva egy nyafogó gps-t.
Om man åker från norr till söderut, ser man hur naturen förändras. Om man åker från Sundsvall, finns det nästan bara björk, tall och granskogar. Söderut är naturen mer olika, på kontinenten är det större variation, som är „naturlig” för mig. Dessutom försvinner älgskyltarna.
Norrut i Sverige ser man nästan inga staket, i södra Sverige ser jag några stycken. Det blir mer och mer på kontinenten, men bara österut har det skyddande funktion.
I Tyskland har blivit solenergi mer viktigare nuförtiden. Cirka varje femte hus har solceller på taket och man kan se solcellsparker vid vägarna.
När vi var framme i Tjeckien, bättre sagt i Prag, kände jag första gången att vi är i Mellan – Europa. Det betyder inte bara det geografiska läget, men en inbegrep av kultur, arkitektur och mentalitet som man kunde andas in. Efter de kända sevärdheterna besökte vi författarens Bohumil Hrabals favoritkrog: Till den gyllene tigern (u Zlatého tygra). När man kliver in, känns att man landade i en av författarens romaner. Vid varje bord satt ett litet sällskap, man kunde se att de är stamkunder, som Hrabal var. Vi fick plats bredvid två utlänningar, en av dem var svensk, som gifte sig i Prag. Man fick öl utan att beställa det, servitören satte ett streck på en papperslapp på bordet för varje öl han serverade. På väggen fanns det en skulptur och olika bilder av Hrabal. På en bild sitter han tillsammans med Václav Havel och Bill Clinton.
Efter České Budějovice kom vi framme till en dold, sagolik, liten stad, Český Krumlov. Små hus, smala vägar och en borg, restauranger vid floden hittar man överallt. Staden ser så ut som scener av en historisk film. I ett litet hus hittade vi ett handelsmuseum. Där fanns ungerska reklamskyltar från tiden Österrike-Ungern monarkin.
Från Budapest till Prag är det långt, jag har tänkt att ta tåget sex timmar, men tyckt att det var får lång tid att sitta på ett tåg. Kunde ju aldrig tro att jag skulle sitta tre och en halv dag i en husbil från Sverige, och lyssna på en gnällig kärring som bor i en gps.
Om man åker från norr till söderut, ser man hur naturen förändras. Om man åker från Sundsvall, finns det nästan bara björk, tall och granskogar. Söderut är naturen mer olika, på kontinenten är det större variation, som är „naturlig” för mig. Dessutom försvinner älgskyltarna.
Norrut i Sverige ser man nästan inga staket, i södra Sverige ser jag några stycken. Det blir mer och mer på kontinenten, men bara österut har det skyddande funktion.
I Tyskland har blivit solenergi mer viktigare nuförtiden. Cirka varje femte hus har solceller på taket och man kan se solcellsparker vid vägarna.
När vi var framme i Tjeckien, bättre sagt i Prag, kände jag första gången att vi är i Mellan – Europa. Det betyder inte bara det geografiska läget, men en inbegrep av kultur, arkitektur och mentalitet som man kunde andas in. Efter de kända sevärdheterna besökte vi författarens Bohumil Hrabals favoritkrog: Till den gyllene tigern (u Zlatého tygra). När man kliver in, känns att man landade i en av författarens romaner. Vid varje bord satt ett litet sällskap, man kunde se att de är stamkunder, som Hrabal var. Vi fick plats bredvid två utlänningar, en av dem var svensk, som gifte sig i Prag. Man fick öl utan att beställa det, servitören satte ett streck på en papperslapp på bordet för varje öl han serverade. På väggen fanns det en skulptur och olika bilder av Hrabal. På en bild sitter han tillsammans med Václav Havel och Bill Clinton.
Efter České Budějovice kom vi framme till en dold, sagolik, liten stad, Český Krumlov. Små hus, smala vägar och en borg, restauranger vid floden hittar man överallt. Staden ser så ut som scener av en historisk film. I ett litet hus hittade vi ett handelsmuseum. Där fanns ungerska reklamskyltar från tiden Österrike-Ungern monarkin.
Från Budapest till Prag är det långt, jag har tänkt att ta tåget sex timmar, men tyckt att det var får lång tid att sitta på ett tåg. Kunde ju aldrig tro att jag skulle sitta tre och en halv dag i en husbil från Sverige, och lyssna på en gnällig kärring som bor i en gps.
Nincsenek megjegyzések:
Megjegyzés küldése