Szép új világ // Du sköna nya värld

Hiába az internet és a modern technika, a svédek manapság is szívesen járatják a helyi lapokat, hogy a reggelizőasztalnál tájékozódjanak, mi történt a környéken.

A mai újságban az alábbi cikkre lettem figyelmes:

Fonalgombolyagot loptak Söråkerben (Sundsvall közelében)

A hírből kiderült, hogy a tolvajok nem hagytak nyomot maguk után, nem feszítették fel az ajtót és a kulcsok sem tűntek el. Nem tudni, mennyi fonal tűnt el, csak az a biztos, hogy piros, rózsaszín és lila színűek voltak. Mivel a károsult egy hetet várt a bejelentéssel, így a rendőrség nem tudja követni a forró nyomot és nincs sok esély, hogy felgombolyítsák az ügyet. Hogy mennyit érnek a tarka szálak, arról a hetvenéves asszony nem tudott felvilágosítást adni.

Ó, ha a magyar újságok bűnügyi rovatában is ilyen hírek szerepelnének! Ha a kriminális cselekedetek hasonló szenzációkban merülnének ki! – gondoltam a cikk olvasása közben. De aztán rájöttem, hogy az utópiát valahol máshol kell keresni:

Képzeljünk el egy magyar hetvenéves hölgyet, amint betelefonál a rendőrségre, hogy ellopták a fonalkészletét. Vajon milyen választ kaphat? Nem hiszem, hogy a rendőrautó szirénázva rohanna a helyszínre. És ha valamilyen csoda folytán mégis megtörténik a helyszínelés, akkor vajon nem próbálnák-e meggyőzni a rendőrök az öregasszonyt, hogy biztos csak elpakolta valahova az értékes fonalakat? Megindítanák-e a nyomozást egyáltalán? 

Talán soha nem tudjuk meg, mi történt a fonalakkal. De az biztos, hogy ennek az asszonynak, aki bizonyára egész életében adózott, máskor is lesz mersze, hogy felhívja a rendőrséget, akár komolyabb ügyben is. Nem kell attól tartania, hogy ki se jönnek, vagy kinevetik az általa is fizetett rendőrök. Azt hiszem, a demokrácia néha ilyen apró részletekben rejlik.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Trots internet och den moderna tekniken abonnerar svenskarna fortfarande på morgontidningar, för att de vill få de lokala nyheterna vid frukostbordet.

Jag såg den här artikeln i dagens tidning:

Garnnystanstulna i Söråker

"Garntjuvarna lämnade inga spår.

Det gör att polisen inte har någon röd tråd att följa.

Så det är tvivelaktigt om stölden går att nysta upp.

Polisen har fått in en anmälan om en stöld från en lägenhet i Söråker. Enligt polisanmälan så finns det inga som helst spår efter inbrott i lägenheten.

– Det finns inga brytmärken på vare sig dörrar eller fönster och inga nycklar är borttappade, säger Patrik Sundlöf, förundersökningsledare vid polisen i Timrå.

Det som stulits är ett okänt antal garnnystan. De är röda, rosa och lila till färgen. Polisanmälan gjordes först en vecka efter det att stölden uppdagades och om den fördröjningen gör att polisen just nu står utan spår i jakten på garntjuvarna är oklar.

– Vi har ingen röd tråd att följa i nuläget, säger Patrik Sundlöf.

Så förutsättningarna för att nysta upp garnstölden i Söråker är inte de bästa. Hur mycket de färgglada nystanen är värda har inte kvinnan, som är i 70-åldern, uppgett i polisanmälan.”

Om de ungerska tidningarna hade brottsnyheter som den här! Om det vore den mest allvarliga kriminaliteten i Ungern! – tänkte jag först när jag läste artikeln. Men sen kom jag på att utopin finns nån annanstans:

Tänk om en ungersk 70-årig kvinna ringer polisen att hennes garnnystan blev stulna. Vad får hon för svar? Jag tror inte att någon polisbil skulle skynda sig till platsen med påslagna blåljus. Om de skulle komma fram till brottsplatsen, skulle polisen kanske övertyga den gamla kvinnan att hon packade de värdefulla garnerna på ett säkert ställe? Skulle de börja spana över huvudtaget?

Kanske får vi aldrig veta vad hände med dessa garnnystan. Men det är säkert att den här kvinnan, som kanske har betalat skatt i hela sitt liv, vågar ringa polisen någon annan gång också, i något mer seriöst tillfälle. Hon behöver inte vara rädd att polisen, som är betald av henne också, åker inte ut till henne, eller de skrattar åt henne. Jag tror, att det demokratiska samhället visar sig i sådana små händelser.